Ska lägga mig i sängen alldeles strax, har hängt upp första tvätten, nästa är klar vid 22.. Så ska lägga mig och läsa tills dess..

Har redan upptäckt ett lite hål till, i en av tunikorna/klänningarna som jag köpte förra helgen.. Känns RIKTIGT segt att man inte ska kunna ha sina kläder i typ 10 dagar innan det är hål i dem, ska nog ta mig ett snack med dem vi bor hos.. De har ju endå "kastat" ut oss så vad spelar det för roll.. Känns riktigt pissigt att betala en massa pengar för hyra när ens kläder bli förstörda och man måste köpa nytt..

Sen blir jag paranoid också och "letar" så får skylla mig själv lite också, men vem blir inte sån när man börja upptäcka konstiga saker..

Dessutom har jag nu insett att de konstiga djuren jag hittade i lådorna på Birkagatan va också pälsängrar.. Men hittade inga konstiga små hål i kläderna där, och där bodde jag i 17år....!!! Här har jag bott i nästan 3 månader.. Vi hade sånna i GBG med men inga hål i kläderna där heller.. 

Dumma dumma Island, allt är Islands fel..

Inte föratt jag valde självmant att åka hit, och dessutom övertalade jag Martin att följa med.. =P 

Vet inte riktigt vad som fick mig att tänka på Morfar Bosse, tror det va att jag blev sugen på American Panncakes och sedan där ifrån kom kopplingen till Koh Samui när jag och Jessica åt det till frukost varje morgon.. Vi va där med Mormor & Morfar Bosse och ja Mamma va med hon med..

Men Morfar gick bort för lite mer än 4½ år sedan, måste faktiskt erkänna att det än idag är ett riktigt känsligt ämne för mig.. Han va en väldigt speciell person för mig, eftersom min Pappa aldrig funnits där för mig har han vart allt för mig som en manlig förebild kan vara.. Det var alltid jag och Morfar mot alla..

Han är inte min riktiga morfar heller, Men han har vart en av mina två morfar sen jag föddes..

Att Bosse gick bort tog mig väldigt svårt, han va den som skulle gå med mig ner för altaret när jag gifte mig han va den som längtade efter att finnas där när jag fick barn.. Han var nästan den jag kunde ha kallat Pappa..

Han va bara 59 år dagen han gick bort den 1:a Januari 2003 vid 18.00 på Södersjukhuset.. Jag tror att detta faktum gjorde det ännu svårare för mig att acceptera att det faktiskt va så att jag aldrig mer skulle få träffa honom.. Men än idag kan jag komma på mig själv sitta som jag gör nu och sakna honom så oerhört mycket! 

Jag är 100% säker på att han sitter där uppe i himmlen på ett moln och tittar ner på oss som finns här och ser hur mycket han betydde för oss, för det är obeskrivligt! Det finns inget hinder föratt kunna beskriva det..

Han gick bort väldigt snabbt och väldigt tragiskt, kanske i en tid som för mig var väldigt svår. Jag va 17 år gick på gymnasiet  och stod med fötterna på två osäkra plattor.. 

Morfar & Mormor hade vart i Indien i 2-3 veckor på semester, Morfar fick någon vanlig magsjuka man ofta får när man är utomlands och när han kom hem så brydde han sig inte så mycket om det utan han som vägrar att åka till doktorn vägrade även denna gång.. Den 30e November 2002 blev han drastiskt sämre hemma i sängen och Mormor ringde efter ambulans.. Detta kan man nu se på i efterhand som hans sista gång hemma..

Han las in på MIVA på SöS, Medicinsinkt Intensiv Vårds Avdeling.. Han låg i nästan i Koma, eller vad det kallas i 14 dagar.. Till slut vaknade han upp kring lucia, jag fick äntligen träffa honom med öppna ögon, dock fick jag inte vara där så ofta pga att jag då gick i Globen´s Hotell & Restaurang Skola.. för det han hade va Shigella.. En helt vanlig matförgiftning ( släkt med Salmonella) som hade gått ut i blodet, en blodförgiftning!

Det var tunga dagar i skolan fram till jullovet började.. Några dock va lite bättre då Martin började umgås mer och mer och han hjälpte mig igenom detta..

den 24e Juli 2002 var sista gången jag träffade Morfar Bosse.. Jag ser honom fortfarande framför mig liggandes i sängen med en tomteluvva på huvudet ätandes mina nybakade lussebullar, dock hade han tappat talförmågan och sa bara nam nam nam.. Han försökte skriva men fingrarna var så svullna att det inte gick, men vi förstod honom så gott som det bara gick, men det var svårt att se.. Han fick en träningoverall av oss med Hammarbysmärken på.. Han blev jätte glad för den och sken som sen sol.. Jag fick ett smyckeskrin av Morfar som han hade köpt i Indien,det är verkligen jätte vackert och är en av de finaste presenterna jag fått, då jag vet att han köpte den direkt ifrån hjärtat..

Läkarna sa att han skulle få komma hem om några veckor och att han var på bättringsvägen, det var en sådan lättnad att få höra det..  Men det visade sig vara regn chansning och lögn.. 7 dagar och ca 20 timmar senare tog han sitt sista andetag.. Vad som tidigare va min Morfar Bosse blev en person som man får besöka på graven istället.. 

Jag kan än idag säga att jag inte har kommit över detta, och föratt inte gå och gråta och va ledsen och upprörd försöker jag mestadels förtränga försöka förskjuta bort det jag känner, för jag borde ha kommit över detta..

Denna händelse har förändrat hela familje bilden något otroligt, och jag önskar bara att Morar har det bra där han är nu för jag saknar honom så in i bomben, Känns helt ofattbart att jag inte träffat honom sen den 24/12 2002..  Vill så gärna bara träffa honom en sista gång och berätta allt jag har att säga men jag vet att det inte går.. Kanske inte förens den dagen jag kan vara med honom.. Hoppas bara att jag kommer ihåg allt..

Saknar dig Mojjfar Bosse! 

Igår hade Martins jobb fått tillbaka två bilar i inte samma form som när de hyrdes ut..

Tycker att det är lite hemskt vad som egentligen händer på vägarna. Förstår inte heller hur det sker bilolyckor här.. Visst störst sannolikhet är att man krockar med får.. Eftersom de knatar hej vilt överallt.. Annars måste det va att förarna somnar framför ratten.

Eller ja turisterna som kör ALLDELLES för fort.. senväxlas det mellan grus och asfaltsväg på många ställen.. Och gärna med stup på ena sidan av vägen.. Men borde man inte vara en vaksam förare? 

Alldeles ensam är vad jag är ikväll... Martin ska egentligen sluta om 8 min, men så tidigt kommer han garanterat inte ifrån jobbet, pratade precis med honom.. Han tror han får sluta tidigast vid 22.. så det är segt, jag som suttit hemma och vänat hela dagen ( och vart på tjej tjur humör=) )

Men nu är jag helt ensamen.. =)

Ska koka lite soppa till middag.. Ta mig en kall uppfriskande (ruttet ägg luktande) dusch.. Sen ska jag tvätta två maskiner med tvätt, rensa och skura i garderoberna och hoppas på hela kläder i fortsättningen! =) 

det är nog garanterat jag..

Det är typ sommar varmt ut och strålande sol.. Vad gör jag..?? Ligger inne i soffan med datan i knäät och vägrar öppna balkong dörren, har tom dragit ner persiennerna.. 

Har ätit upp alla Marabou choklad vi hade, ne nu ljög jag lite.. Har faktiskr en hel ruta apelsinkrokant kvar.. Mitt ansikte har förvandlats till ett hav av finnar och humöret försvann samtidigt som jag öppnade min blå ögon denna morgon.. Vetekudden är fast limmad på magen och alla jucie paket är tömda..

Skulle sitta fint med pizza till middag, men ska göra något med köttfärsen. 

Någon som känner igen sig?

Ska nog ta och tvätta nu.. Så vi har lite rena kläder tills Mamma kommer=) 

Om 4 dagar har jag min Mamma här =)

Och Yvonne och Felix.. Ska bli så underbart mysigt att få träffa Mamma.. Även fast vi sågs den 31 Maj men halååå? det är ju faktiskt Augusti nu..

Vi ska ka runt lite och jag ska visa dem Island, sen ska vi äta massa god mat och sånt=)

Längtar till på torsdag runt kl 11.00 för då borde de ha kommit till mitt jobb!! =)

Hollywood screenwriter, David Armitage wants to be rich and famous. But for years, he's tasted nothing but failure. Then, after ten years of rejection, one of David's scripts is bought for television and he suddenly finds that he's the creator of a hit series. Blinded by success, it isn't long before he starts an affair, leaving his family behind.

The new novel that fans of the bestselling author have been waiting for, about three sexy, powerful career women who will do anything to stay at the top of their fields.

Victory Ford is the darling of the fashion world. Single, attractive, and iconoclastic, she has worked for years to create her own signature line. As Victory struggles to keep her company afloat, she learns crucial lessons about what she really wants in a relationship.

Nico O'Neilly is the glamorous, brilliant editor of Bonfire Magazine -- the pop culture bible for fashion, show business, and politics. Considered one of the most powerful women in publishing, she seems to have it all. But in a midlife crisis, she suddenly realizes this isn't enough.

Wendy Healy's chutzpah has propelled her to the very top of the cutthroat movie industry. When it becomes clear that a competitor is trying to oust her, something has to give -- and Wendy must decide between her career and her marriage.

In Lipstick Jungle, Bushnell once again delivers an addictive page-turner of sex and scandal that will keep readers enthralled and guessing to the very last page.