Hade nu tänkt att berätta lite hur mitt liv sett ut sen Mars.. För att inte få alla att se mig som en ängel så börjar med att säga vad jag gjort.. 

Jag har i ett par månader gjort något jag inte är speciellt stolt över.. Träffat en kille som har en tjej, dvs jag har vart den så kallade "andra kvinnan". Detta har vart en enda lång berg-o-dalbana, som inte riktigt är över än. Men jag vet vad jag vill, jag vet vad jag förtjänar och jag vet vad som är fel. Med dessa små pusselbitar så ska jag se till att livet blir bättre för 3 personer.. Till att börja med mig själv!

Jag skulle aldrig säga att det är synd om mig, absolut inte! Jag har haft det väldigt bra under dessa månader egentligen har jag nog ingenting att klaga på förutom de tillfällena när tankarna tagit över  och jag har velat vara nummer 1. Det må hända att jag en dag kommer vara nummer 1 kanske inte för honom men för någon hoppas jag kunna bli nummer 1. 

Jag har som sgat fått ut det bästa av att vara i den situationen som jag vart, sluppit alla dagliga argumentationer om tvätt, middag, disk och diverse andra saker utan bara fått de gulliga sms:en fått de vanliga mysiga telefonsamtalen samt haft sällskap när man velat. Men fortfarande kunnat vara mig själv (ja kanske inte fullt ut då jag fortfarande vart mer olycklig än tidigare!) Jag har fortfarande haft friheten att göra det jag själv vill, jag är ju trots allt singel. Men när jag "behövt" har jag endå vart den upptagna!

Att jag skriver det här handlar inte alls om självömkan utan snarare om hur jag kände, det har alltid vart så fel att vara nummer 2. Efter att ha vart här förstår jag hur människor i den situationen mår och hur man tänker, och vi är precis lika mycket människa som alla andra... Vi har bara blivit kära i någon som inte ska tillåta sig själv att bli kär i någo annan än den de delar sitt liv med..  

Nu är det Fredag gen, vart en lång lång vecka på jobbet, eller kanske inte men är endå redo för en härlig helg! 

Och Ja, Jag är tillbaka med bloggen! Men som sagt vart en lång vecka och tiden på kvällarna har precis vart tillräckligt för att man ska sova, så har somnat i princip på en gång när man kommit hem.

Hoppas att familj, vänner och alla ni andra söta själar tycker om det ni ser, this is me.

Det har som sagt hänt mycket sedan i Mars. Ska försöka sammanfatta allt så smärtfritt för alla parter som möjligt! Men ja.. Folk kommer alltid tycka och jag är ingen ängel absolut inte! Men jag står för allt jag gjort!

=)

En låt har satt sig i min hjärna de senaste dagarna, kan bero på hur jag känner känslomässigt.. Kanske säger en hel del om hur jag känner för tillfället.  

 Forget me not, I ask of you

Wherever your life takes you to
And if we never meet again
Think of me every now and then

We had just one day to recall
Now all I want is something more
Than just a fading memory
Left wondering what could have been.

Isn't it a shame, that the timing's all wrong
You're doing what you never meant to,
There's always something that prevents you.
Well I believe in fate, it had to happen this way
But it always leaves me wondering whether...
In another life we'd be together.
We should feel lucky we can say... we've always got yesterday

And as I leave it all behind
You're still emblazoned in my mind
And for that very special day
Nobody loved me in that way

Forget me not, I ask of you
Wherever your life takes you to
And if we never meet again
Think of me every now and then

Forget me no i ask...

I ask of you